Nedräkning,

snart är det sommarlov. Som alfons säger, "ska bara" skriva 1000 ord i ett word-dokument och sommarstänga lägenheten, fylla upp tanken med bensin och be Gud att det inte står någon Polis med hastighetsmätare på vägen upp till mammpapp.

Lägga sig i soffan och slå på teven.

Inaktivt matas med bilder och ljud.

Att själv välja, såsom svtplay etc., skapar en form av prestationsångest, kan ju inte spendera tid att se något "dåligt".

Men med teven är det en helt annan kultur. Det mesta bara accepteras, vi fylls och formas av det som sänds, programmen ifrågasätts sällan. Det är skönt.

Men Spotify, då måste fingret klicka på en låt, ansvaret är ditt. Därför älskar jag idag "Digster", färdiga listor, nästan som den gamla hederliga radion.

less på dyra teliaräkningar.

Firar det stundande sommarlovet med att klättra neråt på vuxenstegen,
-Har skaffat refilkort till telefonen.

tisdag, nej söndag.

Förhoppningsvis så är det skoltröttheten som pratar i mitt högra öra, men det är svårt att slå ifrån sig en tanke när den väl börjat klösa sej in genom ytan. Vara stenhård hjälper inte alltid, finns ofta något litet rostparti som är lätt att penetrera.

Doggen slickar bort tass-salva (Asfalt- Sliter mycket på ovana trampdynor.) och jag samlar kraft att påbörja skolarbetet genom att titta på det vulgärt stora diskberg som plötsligt uppenbarat sig inne i mitt kök, energin flödar väll inte direkt.

På lördag får man godis,

lördagsgodis. Vid den ålder att det är föräldrarnas uppgift att införskaffa helgsockret brukar det generellt inte inträffa så många missöden, bortsett från för lite "surisar" i påsen eller "mitt syskon fick mer!". Tacksamheten ligger ofta tät runt barn med godis.

Dock har jag insett att det är jag själv som står på Ica och skopar syntetiskt framställt gift ner i en enorm påse som alltid väger mer än beräknat. Men som att sparka någon som redan ligger på marken och dampar av åldersnojja, så

tuggade jag på en kola, blev skit lack att det var grus i, efter jag svalt,
fattades en del av en tand.

Tips, skaffa löständer eller börja med att endast köpa sug-godis.

Livskvalité

En stor bunt med Häggkvistar står på mitt köksbord, doften fyller alla de 36(?) kvadratmetrarna. Grannen ovanför dunkar dansmusik (Läs; 112-Alexis Weak, underbar låt.) och jag har en stor sked med glass i munnen. Hunden har äntligen slutat flåsa efter cykelturen.

Du vet att du har gått vilse när:

-Det pågår ett stakt övervägande om att försöka dricka det stillastående myr-vattnet.
-Telefonen inte längre har någon täckning.
-Tårna liknar russin, de vita skorna har fått en intensiv brun färg, du fortsätter gå rakt fram mot billjudet oavsett terrängen.
-Du finner dig själv i samma korsning som en halvtimme senare, dock denna gång med knäppta händer.

Födelsedagar är överskattat.

Fira tyngdkraften?
Fira hudens elasticitet?
Fira valet mellan mandelkubb och godisnappar?

Ära vare julafton, då firar man iaf något vettigt.

B-)

Boll som kastas är roligt.
Att kasta slemmig boll, det är mindre roligt.

Att besikta bilen är enkelt.

Tips till mej; var ute i förväg nästa gång med att boka tid. Åka Sundsvall-Kramfors för att förhindra körförbud är onödigt. Dock finns ju DollarStore i Kramis.

MAX

Min älskade hamburgerkjedja har förvandlats till en envis, hårig kille med grått skägg.

Efter att ha varit sugen i två år så slog jag slag i saken och hämtade en sötnos, storlek XL, grand deluxe.

Han var tvungen att flytta för minsta matten i huset blivit allergisk, och då kom jag som räddaren i nöden, en riddare på vit häst.

Max är min olydiga men mysiga karl i huset.

Skaffa hund och flytta hem, ett steg fram och två tillbaka.

Nog är det märkligt hur det helt plötsligt uppdagas, att huvudrollsinnehavarna i ditt liv är ersatta.

Förändring i possitiv mening såsom att du växt flera centimeter som person, men även förändringar med mer negativ klang. Vissa bör aldrig ens få möjlighet att glida ur sitt ansvar att fortsätta läsa manus.

Huvudroll som de förut benämndes, har utan din vetskap gått över till att gästspela. Ett gästspel som fortfarande är lika viktigt och betydelsefullt, men den förlorade vardagliga kontakten, tryggheten, lämnar djupa spår.

Det är det som uppdagas, de efterlämnade spåren som redan borde ha fyllts upp.