Test:

(aldrig) Nöjd- Veronica Maggio

Jag har äntligen fått ett heltidsjobb med fasta tider, alla helger lediga, raster och human arbetsbelastning
-ändå så satt jag idag på min lunch och sökte på äldrecenter nära vårt hem.

Jag hade ärligt tänkt tanken före jag såg "Sveriges bästa äldreboende" på svt-play, men efter  det så spann allt iväg, vad får jag ut av mer i längden

Snart är det morgon.

Klockan är 1:46, Sveriges television visar Skärgårdsdoktorn, jag har jobbat totalt 14,5 h idag och kan inte somna.

Bekännelse 1.

Igår till lunch åt jag min standardmeny på Max; litet glutenfritt minimål med plusmeny, en smältost och en originaldressing.
Till middag blev det på något vänster mer skräpmat; två kokta korvar på strips och en originaldressing. På Frasses.
Tragiskt. Idag när jag ramlar in på jobbet, vad är vår "Dagens"?

Hamburgare med klyftpotatis, amerikansk dressing, lök, och isbergssallad.

Jag hade kunnat välja -Kycklinggryta med curry och ris. Men!! Jag är en svag syndare fast i frosseri och lägger härmed fram min ångest, skuld och skam. Skäms mest över att jag inte blir äcklad, jag tycker ärligt att alla måltider varit supergoda.

Den Svenska Björnstammen - Ett Fel Närmare Rätt

Ett barn som med blåögd entusiasm vill se samma 8minutersavsnitt på svtplay om och om igen, precis så lyssnar jag på musik- En bra låt ska spelas!

Jag är, vad man kanske kan kalla "radiojunkie" (?),  med min otroliga förmåga att älska  i princip allt som dom spelat några gånger. Sveriges radio introducerade Den Svenska Björnstammen för mej i sommar, och deras -Ett fel närmare rätt.

Hur många hundra gånger har jag inte, med min ljuvligt klara stämma, sjungit med i dessa återupprepande ord, utan att ens reflektera över ens första raden.


Ett fel närmare rätt  [...]
Jag måste lära mig att se det som finns framför mig
Och det som ingen kan ta här ifrån
Och även om jag inte vet vart jag ska
Så får jag aldrig sluta gå

hej :]

Jag som oavsett då det var mitt första eller nu, kanske trettionde, sista avsnitt på SATC, gråter floder - två sekunder efter att jag har plockat skivan ur dvd´n slås jag av en oerhörd tomhet, manus och regi, känslor med utstakad bana mellan rosa moln, lagom dos av sorg och förtvivlan, alla pusselbitar ramlar i sinom tid på plats, så är inte livet.

Paret just framför mej i kön, kan hon ge sej, måste hon ställa sig på tå och kladda fast sina läppar mot hans hals just nu, vänta tre minuter tills ni kommer hem, tack! "Vi har det ändå ganska bra." Något av de absolut värsta jag har hört. Ganska bra? Mitt hjärta är min värld, min värld är allt. Shake my world, det där magiska som händer i film när alla i biosalongen, eller hemma framför samma scen den trettionde gången, inte kan stå emot tårarna som bränner bakom ögonen men en minut senare faller samma ögon på eftertexten och samlar sig, återvänder till verkligheten, kanske att ganska-så-bra är vad man får ta, nöja sej?

När jag var liten och gick i söndagsskolan fick jag höra att jag, lilla blyga försiktiga jag, var värdefull. Att alla människor är värdefulla.

En dröm så verklig att man måste känna efter i sängen om det verkligen inte ligger några myror där och gömmer sig, eller om tänderna sitter fast fortfarande.

 ______________________
Nu har jag letat genom hela sängen efter myrorna, och till och med bett tandläkaren röntga mina tänders rötter för att se om de verkligen sitter fast, det är svårt att förstå, allt jag trodde, allting som jag äcklats av, allt det som gjort mig så fruktansvärt irriterad och besviken.

Nu när dom står framför mej i kön och han tar hennes hand, då ler jag och önskar dem allt gott. Och hoppas innerligt att hon inte nöjde sig med helt-okej-ganska.bra: Utan väntade på han som shokeherworld.

Första dagen på resten av mitt liv.

Visa "Joakim&Joel - Mer Av Dej" på YouTube

Himlen?

Mitt kusinbarn, 3 år;

-Vilka dagar är kyrkan öppen för dom som ska åka upp och ner?

Otroligt så fina betraktelser som kan göras av någon så liten. Inte konstigt att det blir svårare och svårare att svara på alla de frågor som dyker upp genom livet, när världen bara blir större och större.

"Only hate the road when you're missing home" - Passenger

Jag vet inte vem jag är, jag vet bara vart jag kommer ifrån. Jag vet inte vart jag är på väg, jag vet bara vart jag kommer ifrån. Lösa trådar som håller ihop förnuftet, som kämpar för att hålla kvar en fot i det som kallas verklighetens vardag. En vårflod som jag försöker hindra- Till vilken gräns ska jag hålla tillbaka allt det jag känner, för att inte störa omvärlden? Till vilken gräns ska det som varit sätta ramar för det som kommer bli? Jag vet inte vad jag gör, jag vet bara vart jag kommer ifrån. Jag vet inte vem jag är, jag vet bara vad jag vill.