Framtid

Hur man tacklar spänningen och nervositeten inför stora livsavgörande händelser såsom intagningsresultat: Ät en hel paradisask, gå inte utanför dörren i onödan, tänk inte minsta tanke på framtiden, snöa in på någon mysig serie till exempel Gilmore Girls.

Lycka är

när du som cyklist kommer till övergångsstället samtidigt som en gångare.

Ett liv,

Tåls att upprepas. Ett liv. ´ Mer behöver inte sägas. Allting ryms i dessa två till välden sett, mycket små ord. Några få bokstäver som tillsammans bildar ramar som innesluter allt. Oavsett livssituation, helt oberoende av person, ett liv. Lycka, ålder, familj, väder, pengar, framgång, vänner, motgång, svart eller vitt- svart på vitt ett liv.

Kaffe.

Förändring förnöjer.

För de människor som drog en kortare sticka vid utdelningen av ekonomiska resurser, kommer här nedan ett extremt hett tips för den som ändå vill förnya sitt hem,

-Byt din stora färgglada matta med en kompis, om även denne då har en matta i en
annan färg.

Snabbt, enkelt och effektivt!
Billigare än ikea och mycket miljövänligt.

Plötsligt slog det mej-

Det finns inte svar på allting. Så måste det helt enkelt vara.

Vart tar universum slut?
Var det bättre förr?
Vad ska jag bli när jag?

Vissa frågor är kanske menade att hänga i luften, petas på, provocera.
Dock känns allting en smula dystert om det skulle råka vara som så, att det är dessa "osvarbara" frågor som dag efter dag fortsätter att sätta bollen i rullning.
Består vår strävan framåt av något utan en lösning och förklaring?

Syster på besök <3

Det är så märkligt, direkt jag inte är ensam i mitt bo, så känns det direkt som ett slott, i alla fall som ett riktigt hem. Även om mycket är provisoriskt halv-gjort, så slappnar min stressade neurotiska själv av -

fjant, eller tant?

Jag har börjat bära runt en tygkasse i min handväska.
Förra veckan gjorde jag punschrullar(, är dock inte så många kvar då det blev ett överraskande positivt resultat).
En längtan över att kunna säga "sy" som svar på frågan "intressen?" istället för "umgås, fika." har börjat växa sig fruktansvärt stark inom mig.
När det finns rena stödstrumpor i min byrålåda får den suddiga morgontimmen plötsligt nämnvärt högre kontrast.
Mina skorpor ligger inte som vanligt i det halvt öppna paketet, utan jag har medvetet lagt dem i en plåtburk-

Åldern äter upp mig!