Jag har börjat bära runt en tygkasse i min handväska.
Förra veckan gjorde jag punschrullar(, är dock inte så många kvar då det blev ett överraskande positivt resultat).
En längtan över att kunna säga "sy" som svar på frågan "intressen?" istället för "umgås, fika." har börjat växa sig fruktansvärt stark inom mig.
När det finns rena stödstrumpor i min byrålåda får den suddiga morgontimmen plötsligt nämnvärt högre kontrast.
Mina skorpor ligger inte som vanligt i det halvt öppna paketet, utan jag har medvetet lagt dem i en plåtburk-
Åldern äter upp mig!
