Daniel Adams Ray´s låtar har en tendens att fastna i mitt huvud. Detta resulterade härom dagen att "ursäkta min franska, ursäkta min franska" malde på, och jag kunde inte hålla munnen i styr.
Var kallt ute. Med fethalsduk, nerdagen mössa och luvan på, gick jag ner mot skolan i min egna värld med blicken koncentrerad på fötterna, då viss halkrisk fanns.
"ursäkta min fraaaanska!!!" , samtidigt lyfter jag blicken och möts av en äldre man med rynka i pannan. Usch för att göra egan versioner av redan underbar låt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar